Emma

Imorgon ska jag antagligen (HOPPAS) få göra en rotfyllning hos tandläkaren. När jag var liten lagade jag en tand, för typ drygt ett år sen när jag var hos tandis en gång så hade lagningen tydligen lossnat och det hade blivit ett stoort hål därunder. Jag ville verkligen inte göra en rotfyllning, så tandläkaren fyllde igen tanden, så skulle vi se om det höll. I över ett år har jag inte kunnat tugga på nåt hårt med tanden, inte heller har jagkunnat dricka något jättevarmt eller jättekallt, iaf inte på den sidan av munnen.
Igår kom den jävla tandvärken, och jag hittade inte mina starkaste värktabletter som jag fått till min jävla fot. Jag gick och la mig igen och låg sömnlös i en timme, sen gick jag upp igen vid halvfem och letade igenom hela nedervåningen och tillslut hittade jag dom! En kvart senare bedövades hela munnen, vilken känsla! Det höll i sig till halvelva i förmiddags.. sen en tablett. Stå ut i en kvart, sen bedövning... aah vilken drog. Nu för en timme sen kom smärtan igen när jag var ute och gick med emelie. Jag bokstavligt talat sprang hem med tårarna halvägs ute efter mina tabletter. Men jag nöjde mig med två panodil.. tänkte att det är ju inte så bra att bli beroende av så starka tabletter. Till slut när dom nu inte hjälper så ringde jag  tandläkaren.. jag nästan snyftade och bad om en tid eftersom jag hade så ont. "Synd att du inte ringde imorse, då hade jag en lucka på två timmar" svarade sekreteraren. Åh dumma Emma, varför skulle jag tvunget se de sista  SATC-avsnitten hela morgonen? Iaf så fick jag otroligt nog en tid i morgon, hon tyckte kanske synd om mig? kanske inte många som ringer dit med gråten i halsen...Åh, så pinsamt. :S